Hann precis med löparrundan innan regnet igår, så skönt tillbaka efter en runda då jag kände mig starkare än väntat (trött som sagt efter kursstartveckan). Hade SÅ sett fram emot att komma hem- all alone- men visar sig att jag är utelåst. Fan, vad jag blir irriterad. Allt blir försenat och jag är på dåligt humör. Eftermiddagen blev tillfredställande hemma hos Anna, jobb, mycket jobb att göra. Men väldigt skönt att få lite tid med min Anna, 7 år har vi snart delat detta projekt, Aquababy. Det är många prövningar på ett samarbete. Få saker är jag så stolt över (arbetsmässigt) som Annas & mitt samarbete. Jag ogillar starkt “kvinnligt ledarskap” som begrepp, vad är det som är typiskt kvinnligt med ledarskapet hos kvinnor?? Att man fått/tagit möjligheten att vara ledare? eller att vi kvinnor leder på ett speciellt sätt? Oavsett, vi är kvinnor, jag & Anna och vi driver ett företag. Malin & Carina (Aquababys andra två pelare) är också kvinnor, och de är GRYMMA!!! 
Min Selma, ledaren i den lilla flocken.
