Hilding ropar på Tora, det är ju så gulligt. Står utanför hennes dörr…. Toa, Toa……Toa. Minsta älsklingen går på dagis nu och det funkar hur bra som helst. Nu hinner pappa Björn jobba också och det innebär ett större lugn här hemma. Igår morse vaknade jag med förkylning i hals och huvudet. Det är så fruktansvärt jobbigt för mig att inte känna mig helt frisk. Framför allt för att jag inte kan träna. Då vet jag att energin bara dalar och jag blir på sämre och sämre humör. Inte kul. Vet inte riktigt vad man ska göra istället, ok vila så klart men det blir ju ingen gladare av. Speciellt eftersom man ändå inte får vila. Björn är borta på klätterverket hela dan så vila får bli när jag är frisk igen.

Det här med att chocka kroppen genom att byta träning, funkar nog väldigt bra. Jag är helt slut i benen efter SATS och varje springpass har varit fullkomligt outhärdligt. Fruktansvärt. Så även om det funkar, vet jag inte om det är värt det. Jag blir vansinnigt panikhungrig också. Känner mig mest irriterad med knäont och träningsvärk. Usch trist. Halva dan gick åt till att försöka återvinna grejer som skulle slängas från kontoret. Jag blir alltid helt galen. Man tar sig tid, åker iväg och hittar efter lång tid återvinningscentralen och DÅ, små gröna kontainrar med små hål i. Där hade jag tänkt slänga datorer, stolar, hyllor mm mm. Jag blir så trött. Dessutom kan vi inte i vår bostadrättsförening slänga konservburkar, så det måste man också åka iväg för. Dvs ta bilen och bidra på alla sätt till en sämre miljö och sen efter att ha irrat runt hittar man en värdelös återvinningscentral. Hörs det att jag är lite trött??  Mycket motstånd nu. Det blir bättre, det blir det alltid.

Ibland blir det minst sagt lite rörigt. Idag, jobbigt att springa, mycket småstrul på kontoret, måste hoppa i vattnet (roligt men tar tid) och försen till föräldrarmötet. Hemma 20:00, Hilding har somnat och jag är trött. Funktionsträningen på SATS igår har gjort sig påmind HELA dan, jag har träningsvärk. Vilket jag gillar men i kombination med knäont (som jag kommer att ignorera totalt & som kom efter morgonens springande) känner jag mig gammal på riktigt. Jag är 36 år, tror att det är nu problemen börjar nej, det där var SÅ långt ifrån hur jag ser på mig själv. Har nog aldrig varit starkare i kroppen än nu. Visst, som dansare vid 22 var jag extremt vältränad med mycket muskler. Men idag är min kropp stark på ett helt annat sätt. Efter tre förlossningar, amningar komma tillbaka efter det och en helt annan kroppsmedvetenhet känner jag mig faktiskt oerhört stark  jessika . Så imorgon vaknar jag och knäont är som bortblåst, eller inte och då blir det jobbigt för mitt höger knä, 7 km väntar ju i Hagaparken.

Hann precis med löparrundan innan regnet igår, så skönt tillbaka efter en runda då jag kände mig starkare än väntat (trött som sagt efter kursstartveckan). Hade SÅ sett fram emot att komma hem- all alone- men visar sig att jag är utelåst. Fan, vad jag blir irriterad. Allt blir försenat och jag är på dåligt humör. Eftermiddagen blev tillfredställande hemma hos Anna, jobb, mycket jobb att göra. Men väldigt skönt att få lite tid med min Anna, 7 år har vi snart delat detta projekt, Aquababy. Det är många prövningar på ett samarbete. Få saker är jag så stolt över (arbetsmässigt) som Annas & mitt samarbete. Jag ogillar starkt ”kvinnligt ledarskap” som begrepp, vad är det som är typiskt kvinnligt med ledarskapet hos kvinnor?? Att man fått/tagit möjligheten att vara ledare? eller att vi kvinnor leder på ett speciellt sätt? Oavsett, vi är kvinnor, jag & Anna och vi driver ett företag. Malin & Carina (Aquababys andra två pelare) är också kvinnor, och de är GRYMMA!!! 

Min Selma, ledaren i den lilla flocken.

Har blivit ett begrepp i mitt liv  ”kursstartsvecka”  innebär en jäkla massa stress, oavsett hur förberedd man är. Ska försöka förklara varför. Jo för att det ALLTID dyker upp sista minuten grejer, byten av grupper, ihopflyttande av grupper, mm mm mm. Samt att jag, mamma till tre, får jaga runt med 1-3 barn på en kursstart oftast, fast man försöker göra allt för att få barnvakter. Nog klagat, det är faktiskt hur kul som helst också. Med alla nystarter, alla gulliga ungar och alla oerhört duktiga kursledare. Tack för det!!!!   Annars bra här, min Hilding badar fortfarande inte så det blir hårdträning nu i höst, nu när han börjat dagis också. Som att det inte räcker med Selma & Toras dans 3 ggr/vecka och ridning,  visst ska väl 1,5  åringen också ha sitt . Ny vecka imorgon i alla fall, ska göra allt för att mina kollegor ska slippa min trötthet, Björn får ta det ikväll istället. Nu är magen borta   Moa är här!!

På många sätt, inte bara att man mår så mycket bättre på alla sätt, man lär ju känns sin kropp. Kroppen uttrycker ju så mycket hela tiden för att vi på bästa sättet ska kunna ta hand om den, och det är ju så bra. Inte minst när man ska föda barn. Jag brukar säga till mina mammor som ska föda att om vi kunde lämna huvudet hemma när det är dags att föda skulle det mesta gå väldigt enkelt. Kroppen kan föda barn, vi behöver inte göra någonting alls. Allt bara sker, men vi har många gånger så svårt för det där med att bara följa med, vi vill gärna kontrollera. När vi tränar kroppen ökar kroppsmedvetenheten och det har vi så mycket för. Här har vi ett mycket gott exempel,  Läs och inspireras!!!   Jessica

http://www.minbebis.com/artiklar/följ-med-marko-lehtosalo-och-jessica-westergård-på-profylaxkurs766

Det var regn vid sista passet, men andningen (för Jessicas del) och löpmotivationen (för min del) sitter. Ja, alltså Jessicas form är ju i topp trots omständigheterna (gravid in i det sista). Men det är ju så att en graviditet innebär ju inte på något sätt att man tvingas släppa sin träning, bara tänka om lite ibland kanske. Tröttheten tar ju över lite nu och då och ont kan man ju ha lite här och där. Samtidigt är en graviditet ett sånt ypperligt tillfälle att verkligen prioritera hälsan, uttrycka tacksamheten för sin fantastiska kropp genom att INTE släppa träningen för mycket.  PT Jessica

Jag har just nu kontakt med ett flertal föräldrar som väntar på att sin lilla/lille ska vända sig. Lång väntan på denna stora dag, andning, förberedelser och mycket tankar kring förlossningen, och så beskedet att bebisen ligger i säte, eller på sniskan. Det här med att föda barn är ju lite som att ha barn i största allmänhet. Svårplanerat, och blir liksom inte riktigt som man tänkt sig. Man får acceptera, tänka om och ställas in på det nya.  I dagarna är det speciella dagar för ett flertal i min närhet, bebisar som föds med

planerade snitt, bebisar som kan bestämma sig för att vilja ut vilken stund som helst. En väntan är snart över för er och en ny tid börjar. Det är (på riktigt) jag avundas det ni står inför, JA- förlossningen!!!  Om det bara vore att vänta barn, föda barn och amma barn, då skulle jag kunna ha sex. sju stycken. Men allt annat, som följer……..det räcker med tre

Tänker på er!!

Ute och yogar och springer på Ingarö med Jessica (PT- Jessica) nu lite stel tycker hon själv, höggravid, nja, tycker jag. Hon är hur som helst stark som få och hur snygg som helst. Selma och Tora badar med pilatesbollen (den syns i bakgrunden) efter att den åkt iväg och Selma ”hann” inte simma efter. Inte så konstigt när de måste kommas överens om vems tur det är att hämta. Det var den pilatesbollen, ligger i nån vik nu. Annars en skön dag på Ingarö. Jag blir glad av att tanka där  :) ogillar starkt att tanka annars, men ute på landet är det nåt annat.

Både jag och Björn är i dagarna brutalt trötta. I natt var god sömn ett måste. Hade i stort sett tänkt på allt innan sängdags i huset på Ingarö. Utom välling, vilket innebär att det kan bli svårt att söva om lillprinsen tidig morgon. Och det blev det, tröttsamt, imorse (natt) var det 04:52 som gällde. Jag ser framför mig hur hela lördagen är förstörd, 14:30 när han ska sova för andra gången lyckas jag slumra till sådär 5-7 min. Tar i regel 40-120 minuter för mig att somna på dan så detta var bra, efter min power-nap skyndade jag ut för en 5 km runda- perfekt- sen klarar jag reseten av dan/kvällen.